Hockeyåret 2013 började och slutade i Prolympiahallen

Ja visst var det så, 13 januari 2013 var det nedsläpp för årets första match i Jönköping mellan HV och Leksand och även om det slutade med förlust till hemmalaget var det en av årets bästa dagar. Inför mötet hade jag tagit en sväng förbi den lokala fanshoppen för att kunna klä mig i rätt färger, klart värt för att stötta även sitt andra favoritlag efter LHC förstås. Hade aldrig kunnat gissa vad som väntade när jag väl kom till hallen, för väl där så kommer Sabina Eriksson upp till mig på läktarn för att överlämna sin matchtröja från början av säsongen, signerad av hela laget. Blev lite tagen av ögonblicket men så otroligt glad och tacksam, det var den bästa presenten jag nånsin fått och det av en som jag beundrar så mycket!
Något som förhöjde januari ytterligare var när jag fick chansen att bära tidigare nämnda tröja för första gången på bortaplan 13 dagar senare. På plats i Segeltorpshallen var det dags för magi, HV visade upp sin bästa match för hela säsongen och blev orolig att det inte skulle gå vägen den här gången heller men när Rebecca Lilja kvitterade till 2-2 med mindre än 8 minuter kvar kunde det bara sluta på ett vis. Och känslan när Matilda Norberg avgjorde på övertid var verkligen magiskt, det var ett jubel som om man hade vunnit SM-guld, underbart att få vara där och se när första segern i Riksserien väl kom efter många matchers kämpande.

I februari var det dags för en till av årets toppar, destinationen var Poprad, Slovakien och en vecka av intressanta matcher där det var tänkt att Norge skulle spela hem en plats till OS i Sotchi. Resultaten gick inte alls som beräknat tyvärr och även om man var bäst i större delen av matcherna så lyckades inte Norge hålla ända till slutet, den tänkta finalen blev istället mellan Japan och Danmark sista dagen där Japan till slut stod segrande med sina OS-biljetter. Men trots resultat så var det en underbar vecka som startade på topp redan på första matchdagen då jag fick årets andra stora present, det var Kamilla Lund Nielsen som kom springande efter Norges inledande match och gav mig hennes VM-tröja från förra säsongen, signerad av hela det danska laget. Ännu en magisk tröja som jag håller högre än alla andra tröjor i min samling, och den har jag burit med stolthet under alla Danmarks matcher bortsett dom mot Norge då förstås. Men jag var så oerhört glad för Kamillas skull under kvalet som fick börja med två fantastiska matcher där Danmark först slog Slovakien med 2-1 och sedan även Norge med 2-1 på straffar, förstås lite tungt att det var just mot Norge men jag kunde ändå känna glädje för Danmarks otroliga resa under säsongen och självklart Kamilla som är en av dom härligaste personligheter jag känner. Jag är också mycket tacksam över att jag fick hänga på dom norska föräldrarna under hela resan, från flygplatsen i Krakow och tillbaka när veckan var över. Jätteroligt att lära känna familjerna Haug Hansen, Gjerde, Morset, Berg Iversen, Holøs och förstås Randi som alla var på plats igen i Stavanger senare under året.

En vecka efter hemkomst var det dags att hänga med LHC hela vägen upp till Piteå och Ö-vik för säsongens sista bortaturné och även det blev en väldigt rolig resa med bästa laget. Inte nog med att jag fick fira födelsedagen med att se LHC vinna över Munksund utan fick även en födelsedagshyllning på bussen och äran att se den första segern mot Modo på bortais dagen efter. Det är verkligen ett stort privilegium för mig att ha fått möjlighet att åka med laget jag älskar och kunna heja på dom även över 100 mil hemifrån och även om det blir få lediga helger under hockeysäsongen så är det verkligen värt alla mil i buss, flyg och bil som jag har lagt ner under året. En dag kommer jag säkert inte orka eller kunna komma iväg men jag hoppas att den dagen håller sig på avstånd ett bra tag till.

Den 26 februari befästes ett tredje klubblag i mitt hjärta då jag för första gången fick se Södertälje spela och framför alla var det kapten Eva-Maria Verworner som visade upp en fantastisk spelskicklighet som jag inte hade väntat mig att se utanför Riksserien. Och även om man just den här dagen föll mot ett väldigt grisigt Vita Hästen så var det SSK som var vinnare i mina ögon, därför är jag väldigt glad att dom krigade sig igenom resten av AllEttan och stod efter sista omgången klara för Kvalserien.

Efter att ha slagit ut Munksund i två raka kvartsfinaler var det dags för ett par av säsongens allra bästa matcher för LHC såväl som AIK, redan efter den första i Stångebrohallen yttrade jag att laget som vinner av dessa kommer ta hem SM-guldet. Just svårigheterna att ta sig förbi Kim Martin och Minatsu Murase var något som skulle prägla den här matchserien, första semifinalen står 1-1 efter full tid och med blott 39 sekunder kvar av den 10 minuter långa övertiden så får Lisa Johansson avgöra på ett friläge för AIK. Fördel inför match nummer två i Ritorp och det blev ett gastkramande slut även i Stockholm, lutar åt att matchen ska sluta 0-0 men 23 sekunder från slutsignalen så gör Helene Martinsen 1-0 för AIK och dom slutar sedan som svenska mästarinnor efter att ha besegrat Brynäs i finalen. Hemresan den kvällen var nog bland det jobbigaste jag gjort under året, var väldigt tungt att säsongen skulle sluta med ett sånt antiklimax särskilt när LHC gjort ett par enormt starka matcher.

Redan helgen efter var det så dags för kvalserien där jag kunde fokusera helt på HV och SSK när det inte fanns nån final i vägen. Det var faktiskt lite jobbigt att se favoriterna möta varandra redan i den första matchen och kändes rätt okej att matchen stod 1-1 efter full tid, unga Hanna Olsson blev sedan stor matchhjälte med sina två mål i straffläggningen och HV hade börjat bra för att hålla sig kvar en säsong till i Riksserien. Segeltorp tog tack vare Ida Winkler en bekväm 4-1 vinst mot Sundsvall trots övertag för Sundsvall i två perioder. På lördagen gick allt emot mina favoriter då Sundsvall slog HV med 1-0 och Segeltorp besegrade sedan SSK med samma siffror. Nu fanns bara chans för ett av favoritlaget att avancera och allt hängde på den första matchen mellan SSK och Sundsvall där SSK var tvungna att vinna, men med slutsiffrorna 4-2 till Sundsvall så stod dom klara för avancemang. I den sista matchen gjorde HV en av sina bästa insatser på hela säsongen och avslutade med 5-2 över Segeltorp, dock mest av akademiskt intresse.

April avslutade hockeysäsongen för min del, när damerna har spelat klart så är allt över! Startade kl. 01.00 från Linköping och praktiskt taget streckkörde 130 mil till Stavanger för att hinna kika på Danmarks första träning innan det började på allvar dagen efter. Ett tips om ni nån gång ska till Stavanger, flyg!
Hur som helst så fick man se väldigt mycket fin natur längs vägen och det var en mycket trevlig ny arena väl på plats i byn. Kul att dom första jag träffade på på vägen till arenan var Mie och Jorid som var ute och joggade ner efter Norges första träning. Efter att ha sett Danmark tog jag en liten promenad ner på centrum och måste säga att Stavanger är väldigt vackert även om det var småregn och ruskigt kallt just första dagen.
Var ganska härligt att få börja se bägge favoritlagen öppna med segrar, Danmark tog åter igen Slovakien med 2-1 och Norge öppnade mot Österrike med 4-3 och med en vilodag så blev det åter segrar, en riktigt fin skalp för Danmark som slog Japan med 2-1 efter straffar varefter Norge vann över Lettland med 7-4.  Såg framför mig vilken strålande final det skulle bli mellan Norge och Danmark. Men i den tredje omgången föll korthuset ihop, Österrike överraskar mot Danmark och Japan höll tätt mot Norge. När sedan Danmark tog hem “derbyt” mot Norge så var dom det enda hotet mot Japan som var tvungna att tappa poäng mot Österrike sista dagen. Liksom tidigare under året stod Japan åter som segrare och uppflyttade till A-VM för ett tag åtminstone. Även denna gång mycket roligt att träffa spelare, föräldrar och andra trevliga typer som fanns på plats i Norge, bland andra var det en hel drös med restaurangpersonal som hade utvandrat från Svedala.

Sommaren var rätt så händelsefattig, har insett att en ganska stor del av mitt liv kretsar kring hockey nuförtiden! Men efter en flera månader lång silly season med en massa gratulationer hit och dit och nya bekantskaper som märkt ut sig på hockeykartan var det så i slutet av juli dags för det första ispasset. Var förstås tvungen att se dagen innan det officiella första passet och det var mysigt att spendera en dryg timme i träningshallen med kortbyxor i sällskap av pappa Hansen och pappa Alanko som var på plats, och förstås familjen Åbyhammar.

Första dammatchen för säsongen blev i AXA Sports Center där SSK hade bjudit in finska HPK för dubbelmöte, ett HPK som redan spelat 11 matcher innan denna och det syntes första mötet som slutade 9-0 till gästerna. Sedan blev jag akut invärvad till funktionärsbåset för att sköta om matchklockan till returmötet, måste säga att det var rätt kul även om det var en lite svår vinkel att få någon bra överblick av matchen från. Men det gick bra för SSK, seger 4-3 och så var färden mot en ny chans i Kvalserien påbörjad.

Dagen efter började september och jag var på plats i Kinnarps Arena för att se mitt kära HV71 möta Hisingen och det var bara en föraning om hur jämn Division 1 Syd skulle bli, HV med två femmor spelade ut Hisingen med 5-1 utan att behöva anstränga sig nämnvärt. Och bara några dagar senare äntligen dags att se LHCs riktiga försäsongspremiär förstås borta i Gnesta mot AIK som traditionen bjuder och den här gången blev det riktigt jämnt. Hade slagit vad om att förloraren skulle visa sig i kilt vid nästa besök i Ritorp och det var jag själv som fick stå med åtagandet i slutet när AIK gör 5-4 bara ett par minuter innan slutet, inte för att LHC var långt ifrån att både kvittera och gå om men det räckte inte.

September bjöd också på första resan till Sundsvall där säsongen började på riktigt, en speciell känsla att komma “hem” till där damhockeyresan började en gång i tiden. En vinst mot Sundsvall följdes upp av ett besök i Leksand där det tyvärr blev ett fall, men ändå väldigt kul att än en gång hänga med på bortaturné med laget.

Festligheterna började på allvar i oktober när ett mäktigt vinststreak påbörjades. 19 oktober var det så dags att besöka Ritorp och självklart var en blå och vit kilt inhandlad för att matcha upp LHC-dressen och vilken underbar dag det blev, många positiva kommentarer och en otroligt fin seger av LHC som åker vidare från Stockholm med 7-2. Lite vidskeplig förstås så var tvungen att köra på med “vinst-kilten” efter den fina matchen dagen innan och även i Gävle höll det i sig.

Sviten fortsätter sedan i Piteå-Övik-Segeltorp-Stångebro x2-Leksand och Sundsvall innan det till sist är över hemma mot Modo sista dagen i november. 12 matcher i rad och serieledning vid landslagsuppehållet.

I november fick jag även följa med HV på turné till Västergötland och Vårgårda, kanske inte den mest spännande matchen men det är så roligt att se favoriterna ha lekstuga och göra 15 mål. Utöver det måste jag tillägga vilket fantastiskt gäng det är, såväl ledare som spelare, hoppas verkligen att allt går vägen i vår och att dom kommer tillbaka till Riksserien igen.
Och efter att ha spenderat en hel natt i biosalongen på Lucia Movie Night den 13 december fick jag glädjen att göra HV sällskap på ännu en bortaresa till Karlskrona, första gången jag sett hockey i Sverige söder om Jönköping. Segern satt hårt inne i Telenor Arena men till sist fick vi åka hem fortfarande obesegrade för säsongen och självklart ville jag bjuda tillbaka nåt för dom här fantastiska tjejerna så jag tog och ordnade lussebullar så att det skulle räcka till alla, för det var ju fortfarande Lucia när vi kom tillbaka till Jönköping igen. Dock inte när jag var hemma igen en timme senare.

Fick en dags paus innan det var dags för nästa utflykt, en kortare tripp till Örebro för sista matchdagen av Damkronornas 4-nationsturnering. Tog med videocoach Johan Bunnstedt i bilen och drog iväg till Trängens IP, lite dåligt att dom fortfarande inte fått ta plats i Behrns Arena då det ändå är vårat landslag som spelar men det var kul att se ändå. Väl mött var Martin Armborg på plats i lobbyn när vi kom som en av de många funktionärerna på plats och för er som inte vet vem han är så kanske ni känner till en fantastisk talang vid namn Kajsa Armborg född 1998 och som till vardags spelar i Nora, representerade förra året Örebro i Stålbucklan där hon gjorde 16 mål på 6 matcher. Så håll namnet på minnet, snart ser vi henne i Riksserien. Åter till turneringen då, Ryssland började dagen med att spela ut Tyskland med 4-1, en ganska ensidig match som inte hade någon inverkan på vinnarna av turneringen. Den intressanta drabbningen var mellan Sverige och Finland och vilken match det blev, Finland gör 2-0 bara sekunder in i andra perioden och sen börjar Damkronorna att jaga och dom gör det väldigt bra. 2-1 dröjer inte alls länge, men Noora Räty är erkänt svår att få hål på och håller Finland i ledning ända till slutet, med uttagen målvakt kan till slut Erika Grahm få in kvitteringen bakom Räty. Övertiden är nära att avgöras direkt när Sverige har en puck dansandes på mållinjen men i anfallet efter är det ändå Finland som avgör och vinner turneringen tack vare inbördes möten. Alltså visst saknar Finland både Karvinen och Tapani men detta är ändå ett styrkebesked av Sverige inför OS där man visar att man kommer vara med och slåss om en medalj!

Årets sista match blir mellan HV och Norrköping den 21 december, en enormt ful tillställning. Skillnaden på fjolårets Vita Hästen och årets Norrköping är att man inte längre har en kvalitetsmålvakt eller någon tränare, det fula spelet återstår och tyvärr rinner det iväg. Slutsiffrorna blir 10-2 till HV med matchstraff för Norrköpings Katie Henry efter ett riktigt fult angrepp mot Julia Roman som flyger med huvudet först in i sargen, slutade med en hjärnskakning som jag förstått det, onödigt och osportsligt särskilt när man redan ligger under med 8 mål…

2013 slutade med att jag sett 81 matcher live, utöver det kan läggas till 16 matcher online där främst North Dakota stått för underhållningen. Svårt att sia om hur det rekordet kommer stå sig under 2014 men den som lever får se.
Ny favoriter har kommit och gått under 2013, eller ja det är bara Caroline Hallberg från Södertälje som faktiskt gått, glad att jag hann se henne några matcher innan hon tog avsked från hockeyn. Dom som är kvar däremot är många, Södertäljeklicken som fortfarande består av Verworner, Lisa Lenéll, Caroline Rydberg, Erika Wahlberg, Emmi Johansson, Jennifer Sorvoja och ett nytt tillskott i Ida Norström som fick ta över efter Lovisa Berndtsson. Linnéa Andersson har visat fina färdigheter under hösten i HV. Isabell Lindström tillkom under kvalserien. Janine Weber, Marlene Günther, Emma Russell, Marie Linander Henriksen, Julie Gregersen, Simone Jacquet, Henriette Østergaard och eventuellt nån fler jag glömt från landslagsturneringarna. Förstås så bjöd även Stålbucklan på en hel del nya roliga namn att kolla in, förutom Wilma Widmark som jag hade koll på sen innan så presenterade sig tidigare nämnda Armborg, Celine Tedenby, Moa Wernblom och Alexandra Skoogh. Och sist men förmodligen den största favoriten av dom alla som tillkommit under året Halli Krzyzaniak, från första bytet jag såg av UND så var hon befäst bland mina all-timers!

Nu hoppas jag att 2014 ska bjuda på lika mycket roligt, många goda hockeyminnen, medaljer, favoriter och nya trevliga bekantskaper. Har inte fått med så många av dom gamla favoriterna vid namn men tycker att dom levererat på samma höga nivå som jag alltid har sett dom på, Ingvild, Mie, Vikdahl, Tildah, Dalen, Winkler, Majalicious x3, Sara J, Kim, Fanny, Linn P, Corre etc. etc. finns hur många som helst jag kan räkna upp.

Mot nya mål, siktar högt 2014 med resor både till Reykjavik och Prerov.

/sMats

Bjuder på lite bilder från ett år som jag skulle velat ha en privatfotograf med mig för att fånga allt!

vallekim

SSK-Tumba-40

raisanen

jakobssons

BMC_5587-XL

1402884_622562917802583_9204435_o

901712_333685970087313_1540211370_o

120628-SUN-KRZYZANIAK

cropped-522840_10150672098572883_2007001854_n.jpg

Sabbis

Verworner var lite starkare och lite bättre, tyvärr räckte det inte ända fram

29 Farstad, 47 Rydberg, 18 Wiklund & 8 Vikdahl

Unga Ida Norström kommer att bli viktig för SSK i år, en bra ersättare till Lovisa Berndtsson

Advertisements

2 comments

  1. Ta du och kolla på några fler matcher med Norrköping denna säsong innan du fortsätter såga dem sådär. Såg inte matchen mot HV borta men om man kollar statistiken så är utvisningarna rätt jämnt fördelade om man räknar bort matchstraffet. De flesta av Norrköpings matcher ser ut så och de drar inte på sig lika mycket utvisningar som förra säsongen, de har lugnat ner sig rejält. Men tycker du att det inte stämmer så kanske du ska klaga lite på domarnivån med?

  2. Statistiktoken · · Reply

    stats.swehockey.se:

    PAVG (Penalty Average per Match) förra året för VH Dam:
    25.14 min/match (14 matcher, 91st P2 = 6.5 st/match, 4st P5, 5st P10).
    Övriga lag: 7.14-16.38 min/match

    PAVG för IFN för årets spelade matcher:
    26.11 min/match (9 matcher, 75st P2 = 8.3 st/match, 1st P5, 4st P10).
    Övriga lag: 11.60-17.40 min/match

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: